6

"Den största branden i modern tid". Kvällstidningarnas rubriker är sensationella. Och det som händer är sensationellt.

Västmanland, mitt Västmanland, står i brand. De skogar jag vandrat i så många gånger. De orter man regelbundet är i, besöker och åker igenom är hotade av eld och evakuering. I Västerås, några mil bortom eldinfernot ligger det en påtaglig branddoft. Stundvis bäddas stan in i en tät rökdimma. Som en kuslig påminnelse om vad som pågår. Surret från helikoptrar och flygplan som arbetar nästintill dygnet runt är ständigt där. Det är som västmanlänning omöjligt att inte vara berörd.

Människoliv har krävts. Enorma värden, av både ekonomisk och emotionell art har gått upp i rök. Folk har flytt, fått kommit tillbaka och flytt igen. Det är nog svårt att riktigt förstå den tragedi många av dom i det direkt drabbade områdena har drabbats av.

Den allmänna känslan här är dock att vi stolta står upp för varandra. Västmanlänningar (och folk från hela landet) har engagerat sig frivilligt en masse. Förnödenheter, evakueringsplatser, fysiska insatser, näringslivet, jordbruket, kommuner, landsting. Alla gör det man kan med det man har. Det gör mig stolt. Och glad. Och ger en stark framtidstro.

Det kommer komma en tid att dissekera hur och varför det hela började. Vems är felet? Vad kunde man gjort bättre? En del av dessa diskussioner pågår redan. Har vi tillräcklig helikopterberedskap? Varför har inte försvaret en bättre kapacitet att gå in med aktiva resurser? Det är inte så konstigt att ens första ryggmärgsreflex blir "hur kan detta hända?!"

Foto: DN

Och visst, det går att diskutera resurser och en långtgående havererad krisberedskap i Sverige (vi pratar de senaste 20 åren), även om fokus på att få själva elden under kontroll självklart är mer prioriterat och intressant. Men människor agerar inte alltid helt rationellt under kris (undertecknad inkluderad).

Men något som får mig att för en stund tappa glädjen över människors solidaritet är när partister, från hela skalan använder denna katastrof för att kasta pajer på varandra fram och tillbaka.

"Vem får besöka och varför?" "Varför besöker inte XX?" "Varför besöker YY?" "Det är ZZ fel!" "Nu ser ni! Vi behöver flygplatser!" "Flygplatser släcker inte bränder!" "DD gör fel!" "OO hade kunnat gjort allting annorlunda!"

Sluta nu. Detta är verkligen inget tillfälle som är ett "ah! möjlighet att plocka politiska poäng"-tillfällen.

Det är dyrköpta poäng kan jag meddela. Skulle man ta de senaste dygnets twitterflöde och skriva ut det och åka till brandområdet och visa upp för de frivilliga, hjältarna i släckinsatsen och de drabbade boende och företagarna skulle man förmodligen åka på en snyting.

Uttalanden, politiska poäng på presskonferenser och talepunkter räddar varken liv eller släcker bränder.

Låt oss få branden åtminstone under kontroll och människor tillbaka till sina hem innan pajkastningen börjar.

Kontrasterna är ganska stora. Träffade den centerpartistiska gruppledaren på  morgonen. Vi satt en stund och pratade om det inträffade. Det vi diskuterade var oron, för vänner, bekanta, för skogen. Vikten av räddningsinsatsen och om sammanhållningen.

Det fanns inte på kartan att börja kasta politiska floskler på varandra, och då ska jag i all ärlighet villigt erkänna att vanligtvis inte drar mig för att debattera eller kritisera alliansföreträdare i allmänhet och centerpartister i synnerhet.

Vi dryftade också ämnet om besök. Bägge var rörande överens om att besöken var bra. Att Löfven besökte det socialdemokratiska kommunalrådet Åsa Eriksson och stöttade henne i det som jag bara kan anta är den största kris hon varit tvungen att hantera som kommunalråd. Att Eskil Erlandsson (C) och Karin Enström (M) på plats orienterade sig om läget. Till och med att kungen var där och visade sympati med de drabbade. Och då är jag inte ens rojalist.

Kontrasten till den politiska debatten var ganska slående när man några minuter senare går in på twitter och läser hur alla sidor sitter och pekar finger åt varandra om vem som är mest opportunistisk.

Till alla er vill jag bara säga: Kliv upp från sandlådan!
Debattera gärna krisberedskap och hur man i framtiden kan undvika såna här katastrofer. Diskutera insatsen. Bidra med det ni kan bidra till för släckinsatsen. Uppmärksamma de hjältar till män och kvinnor som sliter dygnet runt i de västmanländska skogarna för att bekämpa elden.  Men sluta försöka plocka billiga poänger i sandlådan.

Det återstår också att se hur stor debattviljan är när väl själva elden är under kontroll. Kommer "vems-fel-debatten" vara lika aktiv då?

0

Ja, så sa den socialdemokratiska politikern Gustav Möller på 1920 talet. Och så är det naturligtvis. Vi måste alltid se till att man får ut så mycket resultat som möjligt för våra skattemedel oavsett om det är på kommunal-, landstings- eller statlig nivå.

Därför är det viktigt att man göra saker smart och så effektivt som möjligt.  Effektivitet kan förklaras lite enkelt som "graden av måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning".

Självfallet är det ett ständigt pågående arbete att se över hur man nyttjar sina resurser och om man når de resultat man satt upp. Det kan handla om att det kommer ny teknik som underlättar eller gör saker mer effektivt och bättre, det kan handla om att reducera onödiga kostnader som inte har direkt återkoppling till verksamheten och de uppsatta målen, det kan handla om att ha en så optimal personalstruktur som möjligt som varken är under- eller över behövet. Det vill säga att hela tiden se över sin organisation så den arbetar på det mest effektiva sättet och inte slösar resurser (våra skattemedel) i onödan.

Socialdemokraterna har lagt ett förslag om att man ska modernisera och effektivisera statsförvaltningen. Det handlar om de statliga myndigheternas organisationer. Idag när de olika myndigheterna och förvaltningarnas anslag beslutas så är det ett stående krav att alla ska ha en procents kostnadseffektivisering. Allihopa. Utan att egentligen ta hänsyn till verksamheten.

Med andra ord kan det idag finnas myndigheter och förvaltningar som skulle kunna uppnå en större kostnadseffektivisering än 1 procent. Det är ett resursslöseri att inte optimera verksamheterna så att man enbart nyttjar de resurser förvaltningen kräver. Dessa resurser skulle med fördel kunna användas till andra saker,  exempelvis till fördel för skolan, sjukvården eller andra behövliga välfärdsreformer.

Därför vill Socialdemokraterna under en fyraårsperiod genomlysa de 20 största myndigheterna i Sverige för att se om de jobbar så effektivt som de kan göra.

Detta är inte så unikt. Det görs i flera länder. Bland annat i Danmark. Där har man tack vare dessa genomgångar effektiviserat verksamheter så 12 miljarder kronor frigjorts som möjliggör andra prioriterade satsningar.

Effektiviseringsvinster man skulle kunna tänka sig är bland annat genom att se över till exempel fastighetsförvaltningen på myndigheterna. Har man de lokaler man behöver? Kanske kan man samlokalisera mer? Billigare lokaler? Eller IT-system? Finns det onödiga mjukvara eller hårdvara som man kan effektivisera? Många myndigheter parallellkör flera olika mjukvarusystem. Här finns det stora kostnader att spara genom att gå igenom licenser och undersöka om det finns andra tekniska lösningar. Det kan handla om att effektivisera upphandlingssystem, minskade kostnader med energieffektivisering och så vidare.

Det är inget orimligt. Utan ganska så klokt. Med andra ord så blir det mer att man tar hänsyn till den enskilda verksamheten när man tittar på kostnadseffektiviseringen.

Detta har vissa mindre nogräknade debattörer på högersidan nu slagit fast på i den politiska debatten.
Kostnadseffektivisering har i deras retorik helt plötsligt förvandlats till att Socialdemokraterna nu vill "skära 10 miljarder i myndigheterna" och någon har till och med gjort en lista på hur många personer som ska sägas upp för att spara dessa tio miljarderna. Jag vet inte om det är obegåvning, obefintlig läsförståelse eller bara ett desperat skrämselskott men det är lite sorgligt att se.

Det hela byggs på att Magdalena Andersson som är Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson i samband med att Socialdemokraterna presenterade sitt förslag gjorde en intervju med SVT. I intervjun frågar reportern hur stora besparingar denna åtgärd skulle kunna ge och Andersson svarar med att hänvisa till just det danska exemplet. Hon säger:”Det återstår att se, men det vi har sett i Danmark när man har jobbat väldigt aktivt med effektiviseringar, ja då har det handlat om besparingar i tiomiljardersklassen.”

Reportern för SVT gör sedan detta till ett nyhetsinslag och gör själv en speakerröst som förklarar vad det hela handlar om. I den texten säger reportern: "Om Socialdemokraterna vinner valet är målet att kraftigt spara på de 20 största myndigheterna" och "Förhoppningen är att frigöra uppåt tio miljarder som ska hjälpa till att finansiera vallöften ...[..]"

Notera att citatet är en egen tolkning av Anderssons där hon hänvisar till hur det gått i Danmark. Inte heller har Socialdemokraterna i sitt förslag sagt att "kraftigt spara".

Men på något vis förvandlades detta till att Margareta Andersson skulle spara 10 miljarder. Sen gick det snabbt utför. Ordentligt utför.  Lite urklipp här nedan:

Enligt Niklas Gillström, moderat pressekreterare hos infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd så har nu kostnadseffektivisering förvandlats till nedskärningar. Baserat på.....honom själv?

Den moderata riksdagsledamoten tillika konspirationsteoretikern Lars Beckman har nu en sffra på 20.000 personer. Det är en siffra som med kirurgisk precision tagits fram direkt ur Lars huvud?

Anna-Karin Hatt. Centerpartist och IT- och energiminister har en säker källa (Jan Björklund) att det nu är förestående "massiva nedskärningar" i försvaret och högskolan.

Gustav Lundblad, kristdemokratisk politisk sekreterare i Skåne har fått en uppenbarelse att det nu rör sig om en jobbslakt. Och poliser ska få sparken. Och soldater. Pga twitters teckenbegränsning missade han nog att få med att samtliga söta kattungar i riket också kommer dö.

Debatten har totalt spårat ur. Det lustiga är egentligen hur högern här raljerar och ljuger om förslag som kan frigöra resurser genom att arbeta effektivare. Varför? Varför vill man inte göra en genomlysning? Varför vill man förslösa våra skattemedel? Får inte riktigt grepp om detta. Varje skattekrona vi kan använda så effektivt som möjligt bör vi väl ändå använda till detta?

Det är ju inte så att högern har levererat ett smörgåsbord av överflöd under sina snart 8 år vid makten. Skolan, arbetslösheten, ekonomin, miljön, försvaret.....alla verksamheter skulle må bra av förstärkning. Fler lärare, bättre arbetsmarknadspolitik, starkare ekonomi osv osv.

Men det är klart. Högern väljer ineffektiv myndighetsförvaltning istället...

Läs mer: S | SVT I | SVT II|

0

87 miljarder. M i l j a r d e r. Det är det svenska budgetunderskottet för 2014. Det vill säga så mycket går Sverige back. Det betyder att underskottet i de offentliga finanserna nästa år är det största sedan överskottsmålet infördes 2000.

Ekonomistyrningsverket gör bedömningen att det inte finns utrymme för permanenta utgiftsökningar och att för att uppnå överskottsmålet på 1% så krävs skattehöjningar eller utgiftsminskningar.

Då väljer regeringen att sänka skatten ytterligare. 140 miljarder kronor har regeringen sänkt skatten med. Varje år.

Så eftersom Alliansen går fram med att sänka skatt är den enda och den viktigaste politiska prioriteringen man gör så ställer jag mig frågan; var ska man minska utgifterna? Är det skolan som det ska dras ner på? Urholka försäkringssystemen mer? Lägga ner försvaret helt? Strunta totalt i miljöarbetet? Låta infrastrukturen falla ihop totalt?

0

Arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten i Sverige har bitit sig fast.
Moderatregeringen gick till val 2006 med devisen att "massarbetslösheten" skulle krossas och fler skulle arbeta. Sju år senare så ser vi att utveckling gått åt helt motsatt håll.

Arbetslösheten är idag 8,7%. 2006  när det rådde "massarbetslöshet" enligt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var den 6,7%. Den är alltså  2 procentenheter högre än när katastroftillståndet "massarbetslöshet" rådde. Detta till trots att moderaterna och dess stödpartier lanserat och implementerat sina frälsande reformer som skulle leda oss ut ur krisen; jobbskatteavdrag 1, jobbskatteavdrag 2, jobbskatteavdrag 3, jobbskatteavdrag 4 (nu finns planer på jobbskatteavdrag 5), sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, RUT/ROTs omvälvande utsvällning och en nedmonterad a-kassa och miljardstöd till storbankerna.

Arbetslöshetens utveckling under moderaternas 7 år vid makten. September 2006-April 2013. Källa: SCB AKU.

Alla dessa reformer skulle ta Sverige ur jobbkrisen. Det gjorde det inte. Utvecklingen gick åt fel håll. Det blev inte fler jobb. Skolan rasar. Välfärden monteras ner. Socialförsäkringsministern beklagar sig för att välfärden inte är tillräckligt privatiserad.

Resultaten i skolan har försämrats varje år sedan Moderaterna och högeralliansen tog makten. Källa: Skolverket

Det är enorma resurser som moderaterna slösar bort på verkningslösa reformer. Miljarder som skulle kunna användas till att vända utvecklingen. Eftersom denna utveckling förmodligen (får man hoppas) inte var den utveckling man tänkt sig så har man i snart sju år stått ganska handfallna när det gäller åtgärder för att vända den. Man saknar verktyg. Man saknar kunskap.

Den nationella arbetsmarknadspolitiken har havererat. Istället för en arbetslinje har det blivit en förvaringslinje. Människor låses in i meningslösa åtgärder. FAS 3 är ,om det vore ett företag, det företag med flest anställda i hela landet. I dagarna presenterades en rapport som slår fast att över 100 000 unga människor mellan 16-25 står helt utom inkomst. Man pratar om att det föreligger en stor risk att stora grupper unga aldrig kommer kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Anser regeringen och statsministern att detta är ett problem? Nej. Istället ägnar sig den moderata partiledningen åt att hitta på nya kreativa sätt att räkna. Allt för att desperat försöka hitta bättre siffror. Man har länge kontrat alla varningssignaler med "-Det har blivit 200 000 fler sysselsatta sedan vi kommit till makten." Detta är helt irrelevant. Och forskare är inte nådiga i sin kritik mot de kreativa beräkningsgrunderna som moderaterna hänger sig åt:

'' Reinfeldt pratar om antalet sysselsatta, men det man måste titta på är andelen sysselsatta av befolkningen. Något annat blir väldigt märkligt. Det här är ett dribblande av guds like. När befolkningen växer är det klart att det finns fler som jobbar."
- Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

''Att antalet sysselsatta har ökat säger egentligen ingenting. Befolkningen har också ökat och då ökar också antalet människor som är i arbetsför ålder." - Katarina Thorén, forskare om arbetsmarknadsfrågor vid Uppsala universitet.

Häromdagen lanserade moderaternas partisekreterare ytterligare ett sätt att beräkna arbetslösheten. Han väljer då helt sonika att inte räkna med unga, utlandsfödda och människor i FAS 3 (ni, vet landets största arbetsgivare) och får då ner statistiken till 5,6 procent. Ytterligare en fint. Dock som ingen går på.

Istället kunde man fokuserat och analyserat vad man skulle kunna gjort. Man skulle kunnat gjort ett omtag på den meningslösa och dyra reformen med generellt minskad arbetsgivaravgift för unga som inte gett någon effekt. Man skulle kunnat fokusera på att ta fram nya förslag. Istället ägnar man sig åt att raljera kring Socialdemokraterna, partiet som faktiskt lägger fram skarpa, konkreta förslag för att bekämpa arbetslösheten. Man har hamnat i en negativ tankeloop och förmår sig inte komma ur den.


 Under tiden fortsätter arbetslösheten och dess hemska konsekvenser råda. FAS 3 fortsätter svälla och unga står fortfarande utanför arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitikens frånvaro gör att kommuner ute i landet får försöka bäst de kan att hantera problemen.

I Västerås, som styrs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har man ett offensivt program för att få unga arbetslösa i arbete eller studier. Man har byggt upp ett system som kallas Västeråsmodellen, som bland annat låg till grund för ett av Socialdemokraternas nationella förslag där man kombinerar studier med arbete inom kommunen enligt kollektivavtals lön. Ett sätt att bryta utanförskap, få arbetslivserfarenhet och tjäna pengar och samtidigt studera upp sina betyg så man åtminstone har gymnasiekompetens. Där finns en offensiv satsning på kommunala sommarjobb, en satsning på resursjobb, arbetsmarknadspraktik, jobbpraktik i närmiljö osv osv. 

Det är åtgärder som kommunen gör i statens frånvaro på arbetsmarknadsområdet. Man har under sin mandatperiod utvecklat och byggt ut detta program. Och det har gett resultat. 

Försörjningsstödet minskar i åldergruppen 18-24 år, dvs gruppen som omfattas av stadens arbetsmarknadsprogram.

Försörjningsstödet har minskat och resultaten av insatserna är positiva. 77 procent av de som deltagit i programmet har gått vidare till endera högre studier eller arbete efter avslutad insats.

Den rödgröna majoriteten i utbildning- och arbetsmarknadsnämnden beslutade i december 2012 att utveckla insatserna så de alla hamnar inom samma ram, Ungdomskontrakt med uppföljningsansvar, för att ännu mer tydligt kunna använda resurser utifrån individens behov och att kunna använda finansieringen av insatserna på ett mer flexibelt sätt då behov snabbt kan förändras. Då kan en del av avsatta medel för en insats behöva användas för en annan insats inom ramen för detta Ungdomskontrakt. I samband med detta beslut så tog kommunen själv på sig att utöka ansvaret upp till 25 år från 20 år.

Utöver detta så har även ett arbete påbörjats att koppla ihop vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser närmre. Allt för att kunna uppnå "En väg in" fullt ut. I detta arbete så bjuder kommunen in arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter, folkbildningsorganisationer med fler för att utveckla modellen.

Kommunen gör det regeringen borde göra. I större skala.

Det är här det börjar bli en smula bisarrt.

Moderaterna i Västerås föreslog i budgetförhandlingarna för nästa års kommunbudget att anslå mer pengar till det rödgröna Ungdomskontraktet. Det har de rödgröna verkligen inget emot. Tvärtom. Man välkomnar varenda krona som man kan enas om över blockgränserna för att bekämpa arbetslösheten.

Det konstiga i det här är dock resonemanget från moderaterna. I samband med partiledardebatten i riksdagen igår skrev man på sin lokala hemsida följande inlägg:

 Uppenbarligen så har även den lokala oppositionen drabbats utav samma negativa tankeloop som regeringen. Analysförmågan är som bortblåst. Man lyfter alltså upp sina reformer som inte skapat arbete, utan snarare tvärtom; cementerat arbetslösheten och gett den situation som nu råder ute i landet. Situationen som gör att kommunen och de rödgröna behöver satsa för att bekämpa.

Därefter beskriver man sitt "skarpa förslag" i budgeten (alla förslag i en budget är skarpa för övrigt). Sitt förslag om att öka finansieringen och volymen av ungdomskontraktet. Motsägelsen är alltså total. Deras egna partikamrater har kört arbetsmarknadspolitiken i botten och lokalt ska man nu ha politiken för mer jobb. Det lustiga i kråksången är att "deras politik för mer jobb" är ett, numera, socialdemokratiskt nationellt förslag. Och deras satsning är en volymökning på rödgrön politik.

Vem har politiken för arbete kan man undra.
Triangulering kallas det för. Alternativt att byta däck på en gammal bil för att sen kalla den ny.

0

Slår upp Svenska Dagbladet och nås av följande föga roliga nyhet:

Du hittar artikeln här

Ett samhälle som är särdraget och där klyftorna är stora mår inte bra. TCOs samhällspolitiska chef Roger Mörtvik skriver såhär om ökade inkomstklyftor: "Myten är att de stora ekonomiska klyftorna är bra för ekonomin, att det stimulerar människor med låga inkomster att arbeta hårdare för att kunna klättra uppåt på samhällsstegen. De flesta seriösa studier av den sociala rörligheten visar på en helt annan bild. I själva verket är den sociala rörligheten uppåt som störst i länder med små inkomstklyftor och stora välfärdssatsningar på skolan och utbildningssystemet."

Ett land som håller ihop är med andra ord både effektivare, mer ekonomiskt och dessutom ett mycket mer solidariskt sådant.

Detta visar på att den borgerliga politiken, hur polerad ytan och slagorden än må vara, är precis så som högerpolitik alltid varit. Mer till de som redan har. Inget till de som saknar.

Det är en egoistisk och kortsiktig politik. Vi behöver byta spår och det är fort. Som artikeln nämner så riskerar Sverige bara inom fem år ha förlorat sin position som ett av de mest jämlika länderna. Och det är en position som är värd att slå vakt om.
 

40

John. Du är Sverigedemokrat. Jag är Socialdemokrat. Våra grundläggande värderingar och världsbilder är helt varandras motsatser.

Du ser människor som ett bekymmer, jag ser människor som en resurs. Du ser ursprung som problem. Jag ser ursprung som irrelevant. Du är protektionist. Jag är internationalist. Du ser Sverige som det enda. Jag ser Sverige som en del av helheten.

Vi kommer aldrig någonsin bli överens. Men jag respekterar din rätt att få ha dina egna åsikter. Jag kommer också använda min rätt till mina åsikter att argumentera emot dina.

Jag ser demokrati som det som det finaste som finns. Min respekt för demokratin är grundläggande.

Du däremot håller demokratin som gisslan i dina argument. Du höll ett, i min mening, ideologiskt vidrigt anförande i Västerås fullmäktige när du yrkade på att inte bevilja ansvarsfrihet för individ och familjenämnden och kommunstyrelsen. Din argumentation byggdes på att skattemedel "odemokratiskt" använts till "invandrarna".

Kommunalpolitik är inte alltid så lätt, det ska erkännas men handen på hjärtat John, du kan väl bättre än så här? Du pratar om "odemokratin" att fullmäktige inte beslutat de insatser som Individ- och familjenämnden gjort. Du är medveten om delegationsordningen? Att fullmäktige delegerat just detta ansvar till nämnden? Det är klart du vet. Du ville bara göra en politisk cirkus. Försöka få några poäng för dina väljare?

Ni är inröstade i kommunfullmäktige. Ni har 3 mandat (ett förtroende ni struntat i, då ni inte är på plats, aktiva eller engagerade i -någon- fråga). Ni fick 4,66% av rösterna i kommunvalet.

Det vill säga 95,34% röstade inte på er och er politik. 95,34 procent av västeråsarna var ganska tydliga med att de inte ville ha sverigedemokratisk politik i Västerås.

Tre mandat ger inte någon större genomslagskraft i nämnder, styrelser eller ens en plats i kommunstyrelsen. Så har det alltid varit. Centerpartiet och Kristdemokraterna fick ännu mindre röster men de återfinns i både kommunstyrelse och i nämnder. Hur kan det vara så orättvist undrar ni nu säkert. Svaret på den frågan är att de gör det på nåder av Moderaterna och Folkpartiet som delat med sig av deras platser till de övriga inom ramen för deras allians. Ungefär som vi Socialdemokrater gjort med tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Orättvist? Nej. Inte det minsta. Ni har full möjlighet att bedriva politisk verksamhet. Ni kan motionera (ni har lagt -en- motion på tre år). Ni kan ställa interpellationer (ni har inte lagt någon). Ni kan delta på alla workshops, konferenser, grupparbeten, föreläsningar osv som alla partier i fullmäktige blir inbjudna till (ni har aldrig dykt upp).

Hur kan du stå i fullmäktige och argumentera emot ansvarsfrihet för att "ni inte fått varit med och tagit beslut"? Ni har ju själv lämnat politisk walk-over! Ni deltar aldrig! Ni brukar prata om människor som "bidragsparasiter". Att "folk" kommer och snyltar på bidrag. Men John, vad gör ni?
Varför ska ni ha ersättning för era politiska uppdrag (skattemedel), partistöd (skattemedel), tjänstemannastöd (skattemedel) när ni själva inte gör någonting? Den högsta dubbelmoralen.

Ni, bästa John, är ju då per din definition de verkliga bidragsparasiterna. Tänk så mycket verksamhet vi skulle kunna gjort istället för att betala ut partistöd till ett parti som aldrig bedriver någon form av verksamhet. "För Västeråsarna" liksom (för att använda dina ord).

Men ärligt John, så är jag inte speciellt upprörd. Jag tycker det är bra att väljarna och Västeråsarna får en klar och tydlig bild på vad en röst på Sverigedemokraterna är. En bra innehållsdeklaration.

En röst på SD är en röst på slöseri av skattemedel. En röst på SD är en röst för trångsynthet. En röst på SD är en syn på en skamlig människosyn.

Tack för det klargörandet i alla fall.

0

Stefan Löfven presenterade redan vid öppningen av partikongressen att Sverige skall ha EUs lägsta arbetslöshet 2020. Det är ett tufft mål. Höga ambitioner. Det gillar jag.

Det är inte så lite djärvt, och på vinst och förlust. Men för att vinna måste man våga. Och svåra saker har blivit uppnådda tidigare också.

Föga förväntat så jublade inte direkt högern. Anders Borg blixtinkallade en presskonferens som man kan summera följande; - Vi är nöjda med hur det ser ut. Vi har inga problem med arbetslösheten (över 8% min anm). Socialdemokraterna är dumma. Och sen det intressanta: "Socialdemokraterna vill pressa ut människor från arbetsmarknaden".

Okej. En ambition att halvera arbetslösheten tolkar alltså Borg som att man ska pressa undan människor från arbetsmarknaden? Det är en ganska så konstig syn på saker och ting. Å andra sidan. Som man känner sig själv känner man andra. Borg är ju ganska så flink på det där med att pressa ut folk från arbetsmarknaden.

Men det får man ju inte säga. Because it dosent sound very nice.

PS! Egentligen avskyr jag lekar med (p)arantestecknen. Det är kvällstidningshumor. Men nu fick det bli så. DS.