Kinatweeten

Jag hann vara kommunalråd i 4 dagar innan jag blev kontaktad av Sveriges Radio P4 Västmanland. Man vill intervjua mig. Om en tweet jag skrev. För 8 månader sen. Hoppla. "Vad har jag nu skrivit för dumt" tänkte jag. Scrollar tillbaka mitt eviga flöde av gnäll på hockeylaget och tramsiga oneliners för att hitta de aktuella tweetsen. 

Vid en första anblick, såhär 8 månader senare kan det se både hårt och provokativt ut. Ångrar jag dessa? Verkligen inte. Är det lite svårt att diskutera enskilda tweets tagna ur en kontext 8 månader senare? Jo, men inte omöjligt. Så here goes.

Först av allt behöver vi förklara lite twitter-logik. Twitter är som ni kanske vet en social-mediaplattform som fungerar som en mikroblogg som används i princip för att realtidskommentera samtiden och aktuella händelser. Det går fort på twitter och du har ett begränsat antal tecken att använda. De förutsättningarna gör att twitter knappast är känt för att vara ett forum för långa, välbalanserade och delikata formuleringar eller utvecklade resonemang.

Det andra man behöver veta är kontexten.

Den 14 mars i år bokstavligen talat bombaderades svensk media om uppgifter att Kina kritiserade Sverige för sin hantering av Covid-19. Man menade att Sverige kapitulerat mot viruset och nu i princip erbjöd en fristad för viruset där de kunde växa sig starkt för att sedan "angripa" övriga världen. Sverige borde fördömas av EU och det internationella samfundet. 

Den kinesiska tidningen Global Times, en tidning som ägs och kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet, kritiserade alltså i en ledartext Sverige för sin coronahantering. Nedan ett axplock från svenska medier den 14 mars. 

Svensk media återpublicerade den här kinesiska regimkontrollerade tidningens ledartext på bred front.

Och det är i det avseende jag valde att kritisera Kina. För om Kina genuint och allvarligt velat arbeta med att bekämpa Covid-19, och för den delen arbeta för att förhindra virussmitta som denna så finns det väldigt väldigt mycket (förutom att avskaffa sin diktatur och bli en demokrati) man skulle kunna göra. Det jag valde att inrikta mig på var att kritisera regimens katastrofalt bristande livsmedelshantering och djurskyddslagstiftning. De så kallade "wet-markets" i Kina där man bedriver handel med levande vilda djur, tillagad mat, seafood, slaktar djur på plats och så vidare är ett reellt problem gällande att förebygga och begränsa pandemier. 

Det är dessutom så att det inte är första gången virus sprids på grund av den här huvudlösa hanteringen av djur och livsmedel. Redan 2014 varnade Svenska Folkhälsomyndigheten i samband med Fågelinfluensan för dessa wetmarkets. Är dessa marknader den enda hotspoten och orsaka för smitta och just den här? Såklart inte. Är min tweet en smula tillspetsad? Självfallet. Skulle jag kunnat utveckla det mycket bättre? Förmodligen. Men det gör jag här och nu. 

Min poäng var att en regim som knappast är kända för sin öppenhet och transparens skulle uppmana omvärlden att fördöma Sverige när man på intet sätt hade sin egna rygg fri är både anmärkningsvärt och en smula hycklande. 

Syftar min tweet att svartmåla det kinesiska folket? Inte alls. Jag har ingen kritik gentemot den kinesiska befolkningen. Min kritik riktar sig mot den kinesiska staten och dess myndigheter.

Den andra tweeten jag skrev är en direkt fortsättning på den första. Men här väljer jag att kritisera, faktiskt i första hand, svensk media i allmänhet men främst Ekot i synnerhet för en väldigt problematisk publicering. I SÄPOs årsbok slår myndigheten fast och konstaterar att "främmande makt bedriver påverkansoperationer i, och mot, Sverige. Att man försöker underminera våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter och försöker påverka opinionen. I SÄPOs rapport pekas specifikt Kina och Ryssland ut som dessa aktörer. Det är heller ingen hemlighet att den kinesiska regimen och Sveriges relationer till varandra avsevärt försämras de senaste åren, en stor orsak till detta är kinas fängslade av Giu Minhai och deras konsekventa överträdelser av de grundläggande mänskliga rättigheterna. 

Min poäng, även om den är ganska hård, att vi i Sverige inte får vara naiva när det gäller saker som påverkansoperationer gentemot vårt samhälle. Och här behöver vi alla faktiskt tänka till. Vem är avsändare av ett budskap och vems budskap är det man levererar? I detta fall vi diskuterar så vet vi, att budskapet kommer från en ledarsida i en tidning som kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet. 

Så. Där är motivet och bakgrunden för de två tweetsen som skrevs den 14 mars i år. Under intervjun frågade reportern om jag inte har ett särskilt ansvar för att uttrycka mig mer balanserat, om jag inte bidrar till "ökad rasism mot östasiater" och om det är bra om jag som förtroendevald skriver sånt. 

För det första; jag var vare sig kommunalråd eller uttryckte mig som en officiell representant för Sverige när jag skrev dessa två tweets. Inte för att det spelar någon roll. Jag har inte någon annan uppfattning idag än när jag skrev det. I min värld är det givet att motverka alla former av diktaturer och odemokratiska styrelseskick vid varje givet tillfälle. Som svensk så har jag precis de rättigheter som det kinesiska folket saknar, rätten att få uttrycka mig och rikta kritik utan att riskera repressalier. Att en diktatur kommer med grundlösa och osanna påståenden måste bemötas. 

För det andra; Måste jag inte som förtroendevald och politiker uttrycka mig mer delikat? Det blir ju en motfråga direkt där känner jag. Ska jag uttrycka mig som jag uttrycker mig eller ska jag uttrycka mig enligt någon konstig politikermall? Jag pratar som jag pratar. Twitter är för mig det sociala media som återspeglar talspråk bäst, jag är ganska hård och bordus i min kommunikation stundtals. Gilla det eller hata det men det är sån jag är som person. Jag tycker man ska kalla en spade för spade.

För det tredje; Bidrar jag till ökad rasism? Verkligen inte! Jag kritiserar vare sig det östasiater i allmänhet eller det kinesiska folket i synnerhet. Det jag kritiserar är den kinesiska regimen och odemokratier i världen. Det är en väldigt stor skillnad på sak och person. Om jag kritiserar staten Kina för att ha en bedrövlig livsmedel- och djurrättslagstiftning så är det inte att likställa det som kritik mot vanliga kineser som försöker leva sina liv. 

Och avslutningsvis för det fjärde; Är det bra att jag skriver sånt här? Jag tycker alltid det är bra att man tar alla tillfällen att lyfta och argumentera för demokrati och emot förtryck. Jag tycker alltid det är bra att poängtera vikten av källkritik och våga ifrågasätta vad agendan egentligen är.

Radion bad mig kommentera Moderaternas oppostionsråd Elisabeth Unell som kommenterat det här med någonting i stil med att det är en "Trumpifiering av politiken". Jag har egentligen ingen direkt kommentar till det. Att kritisera en diktatur som grundlöst kommer med svepande anklagelser och påminna om källkritik är i min värld snarare motsatsen till Trumpifiering. Om hon tycker det så får det stå för henne. 

Uppdatering 11/11:

I samband med detta hade man plockat fram tweets där jag, vare sig elegant eller snillrikt formulerat, går ganska hårt åt både motståndarlag och domare när VIK hockey har spelat ishockey. Kunde jag låtit bli i exempelvis en av de 7 år gamla tweetsen kalla motståndarlaget och domaren för clowner? Ja. Det borde jag. Men likt alla som någon gång engagerat sig i en sport, följer ett lag eller brinner starkt för ett intresse vet att halva grejen är just känslorna. Just ishockey är en känslosport. Och jag är en väldigt stor VIK Supporter. När klubben förlorar lider jag. När klubben vinner är jag överlycklig. Det må vara fånigt och banalt, men sådan är idrotten. Jag kommer alltid vara partisk när det gäller ishockey, och om mitt lag förlorar så är det alltid någon annans fel :) Men kommer jag fortsätta skriva såna tweets? Nej, jag ska försöka avstå från mina känsloyttringar gällande sport. Kommer jag fortsätta skriva vad jag tycker och tänker om saker och ting? Absolut. Man må inte alltid hålla med mig i sak, eller ens gillar tonen jag skriver i, och det är okej. Men att jag ska sluta vara jag kommer inte ske.