Arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten i Sverige har bitit sig fast.
Moderatregeringen gick till val 2006 med devisen att "massarbetslösheten" skulle krossas och fler skulle arbeta. Sju år senare så ser vi att utveckling gått åt helt motsatt håll.

Arbetslösheten är idag 8,7%. 2006  när det rådde "massarbetslöshet" enligt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var den 6,7%. Den är alltså  2 procentenheter högre än när katastroftillståndet "massarbetslöshet" rådde. Detta till trots att moderaterna och dess stödpartier lanserat och implementerat sina frälsande reformer som skulle leda oss ut ur krisen; jobbskatteavdrag 1, jobbskatteavdrag 2, jobbskatteavdrag 3, jobbskatteavdrag 4 (nu finns planer på jobbskatteavdrag 5), sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, RUT/ROTs omvälvande utsvällning och en nedmonterad a-kassa och miljardstöd till storbankerna.

Arbetslöshetens utveckling under moderaternas 7 år vid makten. September 2006-April 2013. Källa: SCB AKU.

Alla dessa reformer skulle ta Sverige ur jobbkrisen. Det gjorde det inte. Utvecklingen gick åt fel håll. Det blev inte fler jobb. Skolan rasar. Välfärden monteras ner. Socialförsäkringsministern beklagar sig för att välfärden inte är tillräckligt privatiserad.

Resultaten i skolan har försämrats varje år sedan Moderaterna och högeralliansen tog makten. Källa: Skolverket

Det är enorma resurser som moderaterna slösar bort på verkningslösa reformer. Miljarder som skulle kunna användas till att vända utvecklingen. Eftersom denna utveckling förmodligen (får man hoppas) inte var den utveckling man tänkt sig så har man i snart sju år stått ganska handfallna när det gäller åtgärder för att vända den. Man saknar verktyg. Man saknar kunskap.

Den nationella arbetsmarknadspolitiken har havererat. Istället för en arbetslinje har det blivit en förvaringslinje. Människor låses in i meningslösa åtgärder. FAS 3 är ,om det vore ett företag, det företag med flest anställda i hela landet. I dagarna presenterades en rapport som slår fast att över 100 000 unga människor mellan 16-25 står helt utom inkomst. Man pratar om att det föreligger en stor risk att stora grupper unga aldrig kommer kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Anser regeringen och statsministern att detta är ett problem? Nej. Istället ägnar sig den moderata partiledningen åt att hitta på nya kreativa sätt att räkna. Allt för att desperat försöka hitta bättre siffror. Man har länge kontrat alla varningssignaler med "-Det har blivit 200 000 fler sysselsatta sedan vi kommit till makten." Detta är helt irrelevant. Och forskare är inte nådiga i sin kritik mot de kreativa beräkningsgrunderna som moderaterna hänger sig åt:

'' Reinfeldt pratar om antalet sysselsatta, men det man måste titta på är andelen sysselsatta av befolkningen. Något annat blir väldigt märkligt. Det här är ett dribblande av guds like. När befolkningen växer är det klart att det finns fler som jobbar."
- Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

''Att antalet sysselsatta har ökat säger egentligen ingenting. Befolkningen har också ökat och då ökar också antalet människor som är i arbetsför ålder." - Katarina Thorén, forskare om arbetsmarknadsfrågor vid Uppsala universitet.

Häromdagen lanserade moderaternas partisekreterare ytterligare ett sätt att beräkna arbetslösheten. Han väljer då helt sonika att inte räkna med unga, utlandsfödda och människor i FAS 3 (ni, vet landets största arbetsgivare) och får då ner statistiken till 5,6 procent. Ytterligare en fint. Dock som ingen går på.

Istället kunde man fokuserat och analyserat vad man skulle kunna gjort. Man skulle kunnat gjort ett omtag på den meningslösa och dyra reformen med generellt minskad arbetsgivaravgift för unga som inte gett någon effekt. Man skulle kunnat fokusera på att ta fram nya förslag. Istället ägnar man sig åt att raljera kring Socialdemokraterna, partiet som faktiskt lägger fram skarpa, konkreta förslag för att bekämpa arbetslösheten. Man har hamnat i en negativ tankeloop och förmår sig inte komma ur den.


 Under tiden fortsätter arbetslösheten och dess hemska konsekvenser råda. FAS 3 fortsätter svälla och unga står fortfarande utanför arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitikens frånvaro gör att kommuner ute i landet får försöka bäst de kan att hantera problemen.

I Västerås, som styrs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har man ett offensivt program för att få unga arbetslösa i arbete eller studier. Man har byggt upp ett system som kallas Västeråsmodellen, som bland annat låg till grund för ett av Socialdemokraternas nationella förslag där man kombinerar studier med arbete inom kommunen enligt kollektivavtals lön. Ett sätt att bryta utanförskap, få arbetslivserfarenhet och tjäna pengar och samtidigt studera upp sina betyg så man åtminstone har gymnasiekompetens. Där finns en offensiv satsning på kommunala sommarjobb, en satsning på resursjobb, arbetsmarknadspraktik, jobbpraktik i närmiljö osv osv. 

Det är åtgärder som kommunen gör i statens frånvaro på arbetsmarknadsområdet. Man har under sin mandatperiod utvecklat och byggt ut detta program. Och det har gett resultat. 

Försörjningsstödet minskar i åldergruppen 18-24 år, dvs gruppen som omfattas av stadens arbetsmarknadsprogram.

Försörjningsstödet har minskat och resultaten av insatserna är positiva. 77 procent av de som deltagit i programmet har gått vidare till endera högre studier eller arbete efter avslutad insats.

Den rödgröna majoriteten i utbildning- och arbetsmarknadsnämnden beslutade i december 2012 att utveckla insatserna så de alla hamnar inom samma ram, Ungdomskontrakt med uppföljningsansvar, för att ännu mer tydligt kunna använda resurser utifrån individens behov och att kunna använda finansieringen av insatserna på ett mer flexibelt sätt då behov snabbt kan förändras. Då kan en del av avsatta medel för en insats behöva användas för en annan insats inom ramen för detta Ungdomskontrakt. I samband med detta beslut så tog kommunen själv på sig att utöka ansvaret upp till 25 år från 20 år.

Utöver detta så har även ett arbete påbörjats att koppla ihop vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser närmre. Allt för att kunna uppnå "En väg in" fullt ut. I detta arbete så bjuder kommunen in arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter, folkbildningsorganisationer med fler för att utveckla modellen.

Kommunen gör det regeringen borde göra. I större skala.

Det är här det börjar bli en smula bisarrt.

Moderaterna i Västerås föreslog i budgetförhandlingarna för nästa års kommunbudget att anslå mer pengar till det rödgröna Ungdomskontraktet. Det har de rödgröna verkligen inget emot. Tvärtom. Man välkomnar varenda krona som man kan enas om över blockgränserna för att bekämpa arbetslösheten.

Det konstiga i det här är dock resonemanget från moderaterna. I samband med partiledardebatten i riksdagen igår skrev man på sin lokala hemsida följande inlägg:

 Uppenbarligen så har även den lokala oppositionen drabbats utav samma negativa tankeloop som regeringen. Analysförmågan är som bortblåst. Man lyfter alltså upp sina reformer som inte skapat arbete, utan snarare tvärtom; cementerat arbetslösheten och gett den situation som nu råder ute i landet. Situationen som gör att kommunen och de rödgröna behöver satsa för att bekämpa.

Därefter beskriver man sitt "skarpa förslag" i budgeten (alla förslag i en budget är skarpa för övrigt). Sitt förslag om att öka finansieringen och volymen av ungdomskontraktet. Motsägelsen är alltså total. Deras egna partikamrater har kört arbetsmarknadspolitiken i botten och lokalt ska man nu ha politiken för mer jobb. Det lustiga i kråksången är att "deras politik för mer jobb" är ett, numera, socialdemokratiskt nationellt förslag. Och deras satsning är en volymökning på rödgrön politik.

Vem har politiken för arbete kan man undra.
Triangulering kallas det för. Alternativt att byta däck på en gammal bil för att sen kalla den ny.