Grattis Maria Arnholm, här är utmaningen!

Sveriges nya jämställdhetsminister heter Maria Arnholm (FP).
Hon pratade på presskonferensen när hon presenterades som det nya statsrådet om några av de viktigaste frågorna. Vi är helt överens om att den strukturella löneskillnaden mellan traditionellt kvinnliga branscher och traditionellt manliga branscher är ett problem. Ett jättestort problem.

2011 uppgick skillnaden mellan kvinnors och mäns löner enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) till
hela 15 procent, en siffra som inte förbättrats de senaste 15 åren. Sverige har, i sällskap av de andra
nordiska länderna, en extremt könssegregerad arbetsmarknad.

Vi vet, detta till trots att företag, organisationer och länder som präglas av mångfald, där jämställdhet är en del, utvecklas bättre över tid.

Mer jämställda samhällen har också bättre fungerande samhällsekonomi och högre födelsetal. I mogna industriländer är jämställdhet en av de långsiktigt viktigaste tillväxtfrågorna. Det finns ett starkt samband mellan attityder till jämställdhet, sysselsättningsgrad bland kvinnor och landets nativitet .

Ändå motsvarar kvinnors löner fortfarande endast 85,7 procent av mäns löner, om man räknar om alla löner till heltid.

Det är ett problem. Och Arnholm har helt rätt i det. Det är dags att sätta ett stopp på rean. Det är dags att säkerställa jämställda löner. Det är dags att börja arbeta med jämställdhet mer strukturellt och på riktigt. Arnholm sa rätt saker. Nu är det dags att göra rätt saker.

Välkommen till jobbet. Jag spar applåderna och lovsångerna tills jag ser verkstad.

2 kommentarer:

  1. Anonym sa...:

    Om hon bara kunde inrikta sig på de jämställdhetsfrågor som är riktigt viktiga: 1. Att dubbelt så många män än kvinnor tar livet av sig än kvinnor. 2. Att män har flera år mindre genomsnittlig livslängd än kvinnor. 3. Att även män misshandlas i nära relationer.

  1. Jag tycker nog inte det finns något som oviktiga jämställdhetsfrågor.

    Alla frågor inom jämställdhet är viktigt. Jämställdhet är ingen intressefråga för endera kön utan ett strukturellt fel i vårt samhälle.

    Just den första punkten, könsparadoxen, är ett för övrigt intressant fenomen. Fler män väljer att ta livet av sig medan fler kvinnor än män är deprimerade. Tycker också att suicidprevention är viktig. Finns inget motsatsförhållande i det.

    Den andra punkten handlar till stor del om det manliga testosteronet enligt färsk forskning, men det finns säkert förbättringsområden även här, även om jag inte direkt ser kopplingen till jämställdheten i det. Möjligtvis ett rättviseargument att båda könen ska leva lika länge.

    Däremot tredje punkten är vi rörande överens om. Det är en mycket viktig fråga. Därför vill jag att det ska satsas mycket mer på arbete mot våld i nära relationer. Oavsett om det är en man eller kvinna som är förövare.

    Men som jag sa tidigare, jag ser inte detta som ett motsatsförhållande. Utan många viktiga frågor som behöver arbetas med. Jämställdhetsarbetet i Sverige har stannat upp. Vilket bara drabbar Sverige. Vi som land, och vi som dess invånare har mycket att vinna, inte bara moraliskt, genom att arbeta och uppnå jämställdhet.