”Varför är du emot RUT? Du tycker att hederligt arbete är
för fult? Hatar du jobb?
”
Citat taget ur en ganska vanlig konversation på det sociala
mediet twitter. Det är jag som mottar ”frågorna” efter jag kritiserat RUT. Nu
är det ju såklart en del av det politiska spelet att försöka göra så många ”guilt-by-association”
försök som möjligt på sina motståndare och det kan jag ta.
Men jag tänkte ta tillfället i akt och utveckla lite varför
jag är väldigt skeptisk och kritisk till både RUT- och ROT avdragen.
De båda avdragen kostar staten drygt 20 miljarder kronor om
året. Det är ganska omfattande summor. Ungefär lika mycket som hela det svenska
polisväsendet kostar. Avdragen är också
problematiska rent fördelningspolitiskt. 2009 betalades över 5 miljarder kronor i
byggsubventioner till de fyra procent av befolkningen som har de allra högsta
inkomsterna, och detta har fortsatt att öka.
Det blir alltså skattesubventioner för de som har råd att
betala. ROT avdraget omfattar dessutom inte alla eftersom inte alla kan använda
det.
När det gäller båda subventionerna så anser jag att det är
två luftslott. Det är två låtsasmarknader som upprätthålls med hjälp av
skatterabatter. De borgerliga brukar väldigt ofta själva prata om hur bra den
fria marknaden är, hur effektiv marknadsekonomin är på att omhänderta tillgång
och efterfråga och så vidare. Här har vi två exempel på när staten går in,
skapar en efterfrågan genom att skattesubventionera vissa tjänster eller
insatser.
Problemet är att om, eller snarare när, skatterabatten tas
bort så blir det pyspunka. Den uppskrivna marknaden kommer regrediera och
minska. Att ha städhjälp och barnpassning kommer kosta det faktiska priset på
det arbetet igen. Att bygga ett nytt badrum eller kök kommer kosta vad det
faktiskt kostar. Det i sin tur kommer leda till minskad efterfrågan och
branscherna krymper.
Skattesubventioner av detta slag är ett gammalt klassiskt
konjukturåtgärd som man kan ta till för att försöka stimulera vissa branscher,
som till exempel ROT avdragen, i svårare tider. Men de är omöjliga långsiktiga
lösningar. Om vi nu inte bestämmer oss för att staten ska skattesubventionera
vissa branscher permanent. Problemet då blir, vilka branscher? Jag är övertygad
att andra kommer vilja ha en del av den statliga kakan. Städbranschen,
byggbranschen och restaurangbranschen är redan subventionerade och jag misstänker att andra blänger avundsjukt på
och hemskt gärna vill att just deras bransch skall bli föremål för regeringens
gunst.
Om det är en åtgärd som kommer alla till gagns och på något
sätt lämnar något hållbart efter sig, som gagnar samhället och dess invånare
kan det vara en god idé. När man tar resurser från de minst bemedlade och ger
till de mest bemedlade och dessutom inte skapar hållbara arbeten är det en
dålig idé. Och detta är just det sistnämnda.
Allting är såklart inte svart eller vitt. Det finns såklart
fördelar med både RUT och ROT. Men ingen av de är stora nog för att jag tycker
att i det här läget det motiverar att vi har det. Nackdelarna överväger.
Vi kommer aldrig kunna möta framtiden och dess utmaningar
enbart genom att skattesubventionera hushållsnära tjänster eller bartenders i
hemmet. Det kommer inte ta Sverige till det föregångsland vi så gärna vill
vara. Det kommer inte utveckla vår skola, kvalitetssäkra vår vård eller
utveckla den senaste tekniken. Det är och förblir en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd och en skattefinansierad ballong som håller så länge staten håller det
under sig.
Vad vill jag istället?
Om vi nu ska skattesubventionera något måste det vara på
offensiva, hållbara och kvalitetsökande åtgärder för hela samhället. Öronmärk ett ”grön-avdrag” istället.
Gör det
billigare att energieffektivisera, premiera gröna hållbara tjänster och
teknikutveckling, uppmuntra företag att ställa om till en mer hållbar
produktion inom tjänste- industri och jordbrukssektorn.
Greenpeace kom fram till i sin rapport ”Gröna jobb” att om
man satsar på förnybar energi och energieffektiviseringar, så kan det generera
60 000 nya jobb fram till 2020.
Det kommer alla till gagns. Det gynnar samhället. Det gynnar
miljön. Våra barn och deras barn. Det skapar företag och efterfrågan. Företag
som sedan kommer kunna stå på egna ben, utan någon skatterabatt och vara konkurrenskraftig i vår alltjämt krympande omvärld. Vi kommer behöva göra det. Varför inte göra det nu och få fördelar av det?
tisdag 8 januari 2013
0 kommentarer:
Skicka en kommentar