Läx-Rut? Nej, klass-Rut!

"Medborgarna sig själva beskatta". Det är principen som råder i Sverige (eller ja, i de flesta länder som har någon form av demokrati). Den grundläggande principen är ju att makten utgår från medborgarna, som sedan väljer sina företrädare och åsiktsbärare och dessa skall verka för just samma medborgare. Således så beskattar medborgarna sig själva (om vi är lite kreativa i sinnet åtminstone).

Svenska folket är inte helt främmande till att betala skatt. Tvärtom. Man är ganska toleranta om man vet vad man betalar för och vad man får.

En förkrossande majoritet i detta land, oavsett var de graderar sig politiskt på höger-vänsterskalan i detta land vill ha vår välfärdsstat. Man tycker om de solidariska försäkringssystemen och det skyddsnät som finns. De flesta svenskar tycker det är självklart att betala skatt för sjukvård, för omsorg, utbildning och andra grundläggande välfärdssystem.

Men det är just den springande punkten här, att vad man betalar skatt till. Och häri ligger en av de saker jag fastnat på idag.

Att subventionera vissa branscher är ett gammalt beprövat knep för att ge en energiinjektion i ekonomin och tillväxten. ROT avdraget är typexemplet. När ekonomin bromsar lite kan man genom subventioner få en bransch "het". Folk vill renovera sina badrum. Eller bygga en ny altan. Jag har tidigare här på bloggen kritiserat regeringen för att man är ganska så snäv i sin syn på rotavdraget. Jag är inte emot det. Jag skulle däremot vilja se det annorlunda. Jag skulle vilja se att hyresfastighetsägare får större incitament till att öka standarden på sitt bestånd. Jag skulle vilja se ett avdrag mer riktat till att göra hållbara investeringar. Att energieffektvisera sin bostad till exempel. Eller att installera solceller. Eller varför inte göra om subventionen helt och hållet så den är inriktad enbart mot just omställningsarbetet till ett mer hållbart samhälle.

RUT avdraget är ett annat, mycket sämre exempel. Det började egentligen som att kunna köpa sig städning och andra hushållsnära tjänster och staten tog en del av notan. Alla skulle kunna ha någon som kom hem och städade. Till och med den som gick och städade hos någon annan. Så blev det inte riktigt. För när det gäller hushållsnära tjänster så är det inte något som är prioriterat i hushåll som inte har goda inkomster. Ett ROT avdrag är bättre om vi jämför, för det blir även en investering. Bygger jag om köket i min lägenhet så ökar lägenhetens värde osv. Om någon kommer hem och städar hos mig blir det rent. Inget mer.

Och det är här min frågeställning kommer in. Tycker vi medborgare, som "beskattar oss själva" att det är rimligt att dessa tjänster skall skattesubventioneras? För även låginkomsttagaren är med och bekostar höginkomsttagarens nota. Även om man inte själv har råd att nyttja tjänsten. Jag är väldigt tveksam till RUT. Jag tycker att Socialdemokraternas förslag om att halvera taket i RUT och försöka inrikta det mer på just barnfamiljer verkar vara värt att pröva, men jag är en smula skeptisk fortfarande.

Branschen som omfattas av ROT kommer kvarstå även om ROT skulle plockas bort. Det är därför man i en högkonjunktur ofta gör just detta; lyfter bort dessa riktade skattesubventioner. Men inom RUT då? Jag är tveksam. Jag tror, och det är min åsikt, att det man gjort och gör är att skapar en låtsasmarknad, som ser stor ut på ytan. Skulle subventionen tas bort skulle inte marknaden vara stor nog för dagens storlek. Den skulle såklart anpassa sig, men frågan är då, hur hållbart blev det?

För någon vecka sedan kunde man läsa om hur det är okej att hyra hem en bartender och låta staten (ie alla vi som betalar skatt) ta halva notan. Då detta skulle räknas som hushållsnära tjänster. Och det är här det blir vansinne. Vem är det som hyr hem bartenders för att blanda drinkar? Jag gör det inte. Ingen jag känner gör det heller. Inte ens de lite finare kalasen jag varit på har inhyrda bartenders. Det får mig att faktiskt tycka att de som nu hyr in bartenders förmodligen skulle ha råd att göra det ändå.

Och så kom Läx-RUT. Och jag kokar över. Det är liksom det sista steget i vandringen från att det är vi gemensamt som skall betala skatt för att vi gemensamt sedan skall använda resurserna. Istället blir det någon omvänd Robin Hood-doktrin. "Alla ska betala, men bara några få ska få". Det är så långt ifrån: "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" som man kan komma.

Vi lever i ett land där inkomstskillnaderna ökar. Där vi blir mindre sammanhållna och där orättvisor återigen börjar torna upp sig. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att hushållen och familjerna som kämpar med sin ekonomi med största sannolikhet inte skulle välja bort att betala hyra eller köpa mat till förmån för att köpa hem läxhjälp. Och då har vi skapat en gräddfil för de som har råd. De som har råd kan köpa det stöd man behöver. De som inte har råd får betala.

Det verkar inte räcka med de stora skattesänkningar som höginkomsttagarna redan fått, utan nu ska de även bli subventionerade av övriga befolkningen för att kunna anställa en bartender och läxhjälp.

Läste idag över att Skatteverket är bekymrade. Läx-RUT innebär nämligen att du, med lite kreativitet, kan köpa dig segellärare eller tennislärare. Då man inte kan göra skillnad på skola och skola.

Detta leder till (eller har redan lett till) en gammal klasspolitik. Och jag blir ursinnig.