Lärarna var värda mer....

Tycker lärarna var värda mer. Att, på sin höjd, uppnå 10% av sitt krav är inte direkt någon förhandlingssuccé. Lite uddlöst och fegt av förbundsledningarna. Har redan läst om många som i vredesmod väljer att lämna lärarförbunden, vilket i sig är problematiskt för man urholkar ytterligare maktbalansen och gör det än svårare att kunna hävda sig i en förhandling mot arbetsgivarna och den som vinner på det är just arbetsgivarna.

Kan dock förstå ilskan. Ledningens roll är att driva medlemmarnas frågor. Thats it. Och nu har vi flertal gånger sett olika förbund som med högt tonläge argumenterar och mobiliserar sina organisationer för att sen sälja sig rätt så billigt. Knappast ett argument för varför fler borde välja att organisera sig. Det är dags för både ledning och medlemmar att ta sitt ansvar. Förbundsledningarna måste företräda sina medlemmar, och medlemmarna måste ställa krav mot sina förbundsledningar eller byta ut dem.

Att till varje pris undvika en konflikt är inget självändamål. Speciellt än mindre när det sker på medlemmarnas bekostnad.
Över 30.000 lärare skrev i höstas under tvåveckorskampanjen för högre löner. Jag föreställer mig att man faktiskt trodde på det budskapet förbunden gick ut med att dom var värda mer och nu minsann skulle det ske. 
Det man fick var ett avtal som ger dem 4,2 % det första året, gissningsvis runt 2,6 % andra året och sen sifferlöst resterande avtalsperiod. I den takten har man uppnått sitt mål på 10.000kr mer i månaden om 8-10 år. Det är inte raketfart direkt. 
 Man har då dessutom redan väldigt dålig erfarenhet från sifferlösa avtal, då det lätt blir fina ord i teorin men ingen reell skillnad i praktiken. 
 Lärarförbundens medlemmar har förmodligen inte varit mer motiverade och mobiliserade att verkligen ta strid för sina löner. Nu blev det mest ett "meh". 
En uppmaning och dagens motto till landets alla fackliga förbundsledningar blir: Don't talk the talk if you don't walk the walk....

0 kommentarer: