Oroväckande siffror nu men med smakprov på lösningar

I den politiska världen och i många politiska kommentarer så är det lätt att tro att Sverige går som tåget. Att vår ekonomi är den starkaste i världen. Arbetslösheten är låg och så vidare.

Det låter ju bra. Tänk om det också vore sant.

Men i den verkliga världen så mår Sverige inte så jättebra.

Den ekonomiska tillväxten (ogillar begreppet men det är ett sidospår) bromsar in och i år och nästa år kommer staten ha ett ekonomiskt underskott i statsfinanserna på drygt 20 miljarder kronor och man räknar med att underskottet i ekonomin fortsätter även nästa år. Den ekonomiska tillväxten och BNP brukar man envisas med att ha som någon form av framgångsindikator generellt även om det enbart anger tillväxt i produktion och konsumtion. Men även om man ser på det mer komplexa mätindexet Human Development Index som även tar med utbildning och välfärd så ser vi att det hackar. Även om vi internationellt sett ligger relativt högt på HDI rankningen så tappar vi. 2007 låg vi på 6:e plats. 2011 ligger vi på 10:e (Norge har legat 1:a hela 2000-talet förrutom 2007/08 då man låg tvåa).

Idag släppte Arbetsförmedlingen sin senaste rapport. Vilket bara bekräftar det mindre muntra. Arbetslösheten fortsätter uppåt om vi jämför mot ifjol, den ligger nu på 8,4. Det som kanske är mest alarmerande är att varslen ökar. Likaså långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten. Det är signaler att arbetsmarknaden är extremt svår att ta sig in på och att den är stel.

Det får en att komma in på utbildningssidan, vilket inte heller öppnar upp för ljusning. För femte året i rad är det en lägre andel elever som är behöriga till gymnasieskolans nationella program. Detta har en direkt konsekvens på ungdomsarbetslösheten. En gymnasial utbildning är idag det närmaste ett minimikrav för att ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Kunskapsnivån på de svenska eleverna har också sjunkit och inom naturvetenskapliga ämnen presterar svenska elever sämre än OECD genomsnittet. Det är allvarligt för ett litet land som som vill profilera sig inom bioteknik, teknik och tjänsteutveckling.

Nyföretagandet i landet sjunker, 16 procent mindre företag startas upp nu än för ett år sedan. Också det en indikator på landets läge.

Lägg därtill det ständigt ökande socialbidragsberoendet som ökat med 39% sedan 2006, den havererade akassan och den haltande sjukförsäkringen.

Inkomstskillnaderna har ökat vilket också leder till en ökad barnfattigdom.

Alla dessa saker är allvarliga och dystra. Men ack. Det finns hopp. Tänker skriva ytterst kortfattat och snabbt om -några- möjliga alternativa lösningar, bara för att inte avsluta detta inlägg i total dystopi.

Att satsa på utbildning och arbetsmarknad är nödvändig.Och här behövs kreativa idéer . Västeråsmodellen är ett bra sätt. Anställ personer utan gymnasieexamen på halvtid och låt dem studera upp sin gymnasieexamen på halvtid. Eller Sigtunamodellen.  Där finns nu inga socialbidragstagare. Alla som hade socialbidrag erbjöds jobb i tolv månader och blev samtidigt anslutna till a-kassan genom ett kollektivt avtal med Kommunal, vilket innebär att de efter den ettåriga projektanställningen kan få a-kassa, stärkt självförtroende och avslutat utanförskap. En väg in på arbetsmarknaden alltså.

Vi behöver prioritera skolan. Och bygga upp bättre stödsystem som snabbt och tidigt fångar upp elever som är på glid. Ingen ska gå i skolan och inte ha ett slutbetyg. Skolan behöver dessutom ett starkare psykosocialt stöd. Mer vuxna som ser eleverna, och kan ge dessa stöd.

Vi behöver ta sats för framtidens välfärdsutmaningar, och oavsett vem som utför välfärden kommer det behövas väldigt mycket mer personal.

Greenpeace lanserade i dagarna en rapport som visar på de samhällsekonomiska vinsterna, mer än att vi faktiskt ställer om till ett hållbar utveckling. Här finns det en potential att skapa 60.000 nya jobb. Det är inom vindenergibranschen, solenergibranschen och i byggbranschen.

Att återuppta och uppvärdera jämställdhetsfrågan. Jämställdhet är inte en individuell kvinnofråga. Det är ett strukturellt samhällsproblem. Det är dessutom dålig ekonomisk politik. Jämställdhet är smart ekonomi. Till och med så oväntade instanser som Världsbanken har räknat på det. Man kom fram till att investeringar i jämställdhet är sunt ekonomiskt tänkande och ger positiva samhällsekonomiska effekter. Det är dessutom en mänsklig rättighet.

Att höja taket i a-kassan är också nödvändigt. Inte för att fler ska använda den eller att människor inte ska arbeta, utan för att man ska kunna känna en trygghet. Att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden så att hot om en personlig ekonomisk kollaps hindrar människor från att ta nya steg på arbetsmarknaden, söka andra jobb eller förverkliga sina företagsdrömmar.

Infrastruktursatsningar är också något som behövs, och krävs. Järnvägen i synnerhet. De investeringar som presenteras är för lite och för ostrategiskt. Här behövs det helhetsgrepp. På riktigt.