Ideologi vs. Pragmatism

Jag har tillbringat hela dagen med att fundera på det här med pragmatism inom politiken. När politiken reduceras till vem som är bäst på triangulering och att "neutralisera" motståndarnas förslag eller argument och hamnar i en urvattnad konsensuspragmatism.

Vid första tanke så tänker man "Ja, men det är nog bra för landet om politikerna slutar tjafsa" och lyfter fram hur mycket det gagnar resultpolitik och medborgarna.

Man börjar prata om att det är bra när alla kan hålla sams.

Och här någonstans börjar jag tänka efter. Och jag inser att jag inte alls håller med längre.

Politik byggs på ideologi. På en idé och tanke. Inte på vad som är lättast. Att söka en neutral konsensuspolitik betyder att man börjar tumma på sin idé. Om man ens har någon längre. Och när det börjar spela mindre roll över vilket politiskt parti du röstar på, desto mer urholkas politiken. Och indirekt demokratin.

På sikt förvandlas då politiken och demokratin till en teknokrati, där de mest pragmatiska tjänstemännen formulerar politiken baserad på att göra den så urvattnad så den passar alla.

Den svenska välfärdsstaten byggdes inte upp via en pragmatisk konsensuspolitik. Den byggdes upp efter en idé och en tanke om att saker skulle bli bättre. Det var en ideologisk strävan. Som på många områden gick stick i stäv med många rekommendationer och "expertis". Ofta jämförde man Sverige med en humla. Som inte borde kunna flyga men likväl gjorde det. Och det lyckades.

Politiken behöver ideologiska skiljelinjer. Demokratin behöver idéer och visioner. Och då inte kortsiktiga, som bara strävar efter att söka väljarnas kortsiktiga gillande och där man mäter framgång i mandatperioder. Den politiska debatten behövs, för att kunna väga alternativ och belysa saker ur olika perspektiv.

Med det sagt måste jag lägga in en brasklapp; jag tycker inte all pragmatism är dålig. Jag föraktar inte konsensus och jag idoliserar inte motsättning för motsättnings skull. Men när pragmatismen och konsensussträvan blir överordnad och målet. Då har vi ett problem.




Politiken behöver formas av de ideologiska visionerna. Inte av vad man riskerar minst konflikt med. Inte om vi har ambitioner för Sverige utan nöjer oss med ett urvattnat lagom.