2011 skrev jag ett blogginlägg efter att ha pratat med dåvarande "lovande centerpartisten" Annie Lööf (då Johansson). Det handlade om lönedumpning. Jag var "bara" fackligt aktiv. Jag avslutade inlägget med att skriva:

"Centerns förslag är alltså att slå undan benen för löntagarna, försämra deras köpkraft, utöka löneskillnaderna mellan män och kvinnor och sen paketera detta under "Full sysselsättning". Jag skulle vilja kontra med genom att säga att detta är just motsatsen till vad centern brinner som mest för; frihet. Detta är ofrihet.

Lönedumpning och försämrade villkor kommer aldrig kunna vara en kvalitetsstämpel.

Ta tag i den riktiga heta potatisen istället. Ta itu med skolan och se till att vi får en bättre utbildning som faktiskt passar mot de kommande behoven på arbetsmarknaden. Ta itu med krångliga regler för nyföretagare. Uppmuntra människor till entrepenörskap och uppfinningsrikedom. Kom igen, våga agera."

2012 är frågan mer aktuell än någonsin. Den unga lovande Centerpartisten är nu deras partiledare och hon har just lanserat ett förslag som skulle innebära att en heltidsarbetande undersköterska tjänar mindre än en heltidsstuderande (och hur många undersköterskor arbetar heltid?), som skulle innebära lönedumpning, ökade klyftor och ett införande av en andra-klassens arbetstagare. De som konkurrerar med låga löner och sämre villkor snarare än med vad de kan prestera.

Min slutsats är nästan identisk idag som då. Ta itu med skolan, säkerställ ett bättre utbildningssystem. Satsa på yrkesutbildning, traineeprogram och andra former som ökar anställningsbarheten och kompetensen hos unga, utrikes födda och andra personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Uppmuntra och satsa på forskning, entreprenörskap och innovation.

Det är fascinerande att på tre år har ingenting hänt, förutom att skolan blivit sämre, ungdomsarbetslösheten har vuxit och det nu är ministrar ur regeringen som går ut öppet och propagerar för en löntagarfientlig och arbetsfientlig politik.