Konkreta satsningar mot ungdomsarbetslöshet

Sverige har en skenande ungdomsarbetslöshet. Det är fakta. Den har länge varit hög och ser nu ut att vara fastcementerad. Så ser det givetvis ut i Västerås också.

Många av de borgliga partierna har kommit till (den felaktiga) slutsatsen att det är yngre människors löner som är problemet och tycker att det skulle underlätta för dem om man bara sänkte dessa. Det kommer ha en lika stor effekt på jobbskapandet som den sänkta arbetsgivaravgiften och skatten. Det vill säga i praktiken, ingen.

Senast var det folkpartiet som lade ett nämndinitiativ i kommunstyrelsen om att personer under 25 skulle anställas till 75% av minsta ingångslön under ett år. Det är bara dumt. Det skulle bara resultera i att de under 25 som anställs, anställs på sämre villkor. Det är inte lönen som är problemet.

Problemet är (som det står i debattartikeln jag länkar här ovanför) att de som inte är på arbetsmarknaden i många fall står väldigt långt ifrån den. Antalet personer som lämnar gymnasiet utan ett fullständigt betyg är stort, och ökar hela tiden. En person utan gymnasiebetyg kommer av förklarliga skäl inte hamna högt upp på en arbetsgivares lista i en tid då fler och fler arbeten kräver högre och högre utbildning.

Här gäller det att hitta system och metoder för att fånga- och stötta upp dessa personer. Satsa på utbildning. Utbildning i alla dess former. Grundskola, gymnasium, högskola, traineearbeten, YH. Det gäller att satsa på lärare, specialpedagoger och utbildare. Vi måste få dessa personer att bli anställningsbara.

Här önskar jag att flera partier (inklusive mitt eget) skulle titta lite mer på TCOs utomordentliga utbildningsgarantiförslag. Läs!

Kritiken vi fått när vi ifrågasatt borgarnas förslag baseras på att vi inte skulle ha några förslag eller ideér. Och det är felaktigt. Frågan är inte heller sådär vardagsenkel så att det finns en snabb quick-fix som löser allting, utan handlar om ett stort, långsiktigt och ekonomiskt åtagande som behöver göras. Det handlar om statliga satsningar, kommunalt stöd, utbildningsinsatser och så vidare.

Men här i Västerås finns det två direkta saker som är helt i linje med det vi pekar på, som ger resultat och som dessutom åstadkommer precis det jag just har skrivit.

Det är dessutom två saker som vi redan gör, det "enda" vi behöver göra är att öka volymen. Om nu Alliansen är så intresserade av att komma tillrätta med problemet, är de villiga att satsa? Dessvärre är det så att då Sverigedemokraterna har vågmästarrollen i kommunfullmäktige, och de har en förmåga att rösta med alliansen.

Det ena är satsningen Ung Resurs. Där blir ungdomarna halvtidsanställda i kommunen, enligt avtalsenlig lön och vanliga arbetsuppgifter, och en plats inom vuxenutbildningen skräddarsys efter behov. Utbildning och arbete med tillhörande erfarenhet. Satsa mera!

Det andra är att öka satsningen på IDA (Inkludering Delaktighet Aktivitet). Det är ett projekt som 2011 vann Götapriset. Det är en föredömlig verksamhet som arbetar med att höja studieresultat och attraktiviteten på skolor. Man fokuserar på tre hörnstenar; Språk- och kommunikation, Familjestöd och Passion/Kultur och Idrott. Här är man alltså inne på det jag nämnde inledningsvis, dvs att kunna fånga upp och lägga insatser innan ungdomar vandrat igenom hela utbildningssystemet omotiverade och utan betyg. Satsa mera!

Har dessutom läst lite om Umeå som tar det ett steg längre (eller snarare gör raka motsatsen mot folkpartiets förslag). Där anställer man arbetslösa ungdomar mellan 18 och 24 år i ett halvår och enligt avtal. Där är över 80% av de man anställde i den första omgången idag inte längre arbetslösa utan har jobb eller studerar som en direkt effekt av kommunens insats.

Det finns lösningar. Om det finns en vilja. Problemet är att allting skulle behöva ske i en större skala, och då behövs statens medverkan. Dessvärre är regeringen inte speciellt intresserad.

2014 får du chans att välja en annan riktning för Sverige. En där arbete står i fokus. På riktigt.