Året är 2006. Moderaterna och Alliansen vinner valet genom att framgångsrikt prata om och lära människor om att sänkt skatt är lösningen på de flesta problemen.
2009 beskrev man det som följande;
"Jobbskatteavdraget är en väldigt viktig del av regeringens arbetslinje och syftar till att arbete ska löna sig, att minska utanförskapet och öka drivkrafterna för låg- och medelinkomsttagare att jobba istället för att vara bidragsberoende. På detta sätt stimuleras arbetsutbudet, vilket påverkar skattebasen för offentlig sektor i positiv riktning och därmed den offentliga sektorns skatteinkomster."
Okej. Arbetsutbudet skulle alltså bli stimulerat. Fler jobb skapas. Sänkt skatt skulle dessutom leda till en ökad skattebas. De hade verkligen kommit på den ultimata lösningen!
Sagt och gjort, skatten sänktes. Och sänktes. Och sänktes. Och sänktes.
Man har ungefärligt spenderat mer än den hisnande siffran 100 miljarder kronor, Alltså, Etthundra tusen miljoner kronor.
För denna kostnad förväntade man ju sig stordåd.
Men det gick trögt. Det hände inte så mycket. Så man "reformerade" vidare.
- RUT och ROT; 20 miljarder.
- Sänkt arbetsgivaravgift för unga; 14 miljarder
-Sänkt restaurangmoms: 5 miljarder
....det fortsätter säkerligen. Bara det sakerna som är uppräknade här innebär 139 miljarder.
Alla reformer var en del i deras "arbetslinje". Problemet är ju att det inte hänt någonting i skapandet av arbete. Man tog makten 2006 och vi hade en arbetslöshet på 6,7 procent. Idag, 2012 har vi en arbetslöshet på 7,4 procent. Utvecklingen går åt fel håll!
Var det verkligen det bästa vi fick för våra pengar? Förvisso finns det personer som har ett arbete som fått mer kvar i sin plånbok (en stund, tills ökade avgifter äter upp den ökningen), men deras poäng med hela sin politik var ju att alla skulle jobba....
Och sen igår kom det ultimata nederlaget för den borgeliga idén om hur sänkt skatt genererar mer arbete. Reinfeldt proklamerar i en intervju med SVT att han inte längre ser något reformutrymme utan ska nu ägna sig åt att dämpa risken för långsiktig skadeverkan på arbetsmarknaden.
Hade han själv trott på idén om att sänkta skatter genererar mer jobb hade han ju genomfört även nästa jobbskatteavdrag. Sanningen ska väl också tilläggas är att Moderaterna nu tämligen ensamt står där i sin skattesänkardröm. Majoritet i riksdagen saknas för att fortsätta.
Det som blir intressant nu är dock att se vad moderaterna blir utan sin skattesänkningslusta? I 6 år har man trummat på om hur skattesänkningar är bra och beskrivit hur det är den största vision man har. Nu är den visionen död, man säger att det inte kommer bli några under denna mandatperiod. Frågan jag ställer mig blir, Vad har man då för politisk agenda kvar?
Vi kan väl hoppas på ett mirakel att man nu väljer att på riktigt prioritera miljöpolitiken, den sociala politiken, socialförsäkringspolitiken, utbildningspolitiken, infrastrukturpolitiken och så vidare och så vidare. En kvalificerad gissning är att man har ett ganska brett stöd i riksdagen för att kunna göra ganska omfattande satsningar på dessa områden. Satsningar bestående av en hel del pengar. 329 miljarder för att vara exakt.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar