Förvirrande mellanösternpolitik ...

Man blir lite konfunderad över det svenska agerandet överlag i mellanöstern.

När Tunisierna revolterade gäspade man mest.
När Egyptierna gjorde detsamma tittade man på.
När Libyerna kastade bort Gadaffi uppmanade utrikesministern först till lugn, prisade stabiliteten, och när allt bara kunde gå åt ett håll skickade vi stridsflyg.

Igår så röstade vi nej för att släppa in Palestina i UNESCO för "de är en svår fråga" och man tycker att israelerna och palestinierna borde bli polare först och i Jemen sätts reguljära förband in mot egna folket och Sverige har inte ens bemödat sig att kommentera.

Antingen är vi för demokrati, villkorslöst. Det vill säga att vi respekterar folks rätt att få välja sina företrädare och statsskick, eller så är vi inte det för att vi anser att det blir för "ostabilt" i vår egna lilla del i världen, eller våra egna intressen påverkas för mycket.

Men då ska man stå för det också. "Ledsen grabbar och tjejer, men vi tycker liksom att vår rätt att tycka saker går före er rätt att få tycka saker, vi är ju liksom väst och we haz the shitz ni vet".

Personligen tycker jag att alla människor har den universala friheten att få välja sina företrädare . Oavsett om det blir obekvämt för oss i väst. Det om något är väl mer en uppenbarelse över hur dubbelmoralistiskt vi hanterat mellanöstern, afrika, asien och sydamerika.