Förnyelse eller dödsryck

Många är de organisationer, partier eller föreningar som för en ojämn kamp mot sviktande medlemsantal och svajande ekonomier. Ord som "positionsförflyttning", "reformationsarbete" och "re-lansering" duggar tätt på diverse årsmöten och förbundskongresser. Jag är själv engagerad i ett av dessa organisationer och lever dagligen med den interna pepp kampanj som hostar ur sig klyschiga men ack så riktiga anledningar varför just vi måste ändra oss.

Problemet med dessa positionsförflyttningar är bara att det första som måste bytas är tankesättet och hur vi ser på oss själva. Detta är inget nytt revolutionerande forskningsresultat utan helt enkelt grunden till all förändring. För att ändra på riktigt krävs att tanken inte är fast i gamla banor. Risken med att inte ändra tankesättet är att man väldigt snart är tillbaka eller fast i gamla icke framgångsrika strukturer. Detta blir då som ni säkert förstår en smula problematiskt om man, som tex min organisation vill bli mer dynamisk, men man riskerar fastnar i ett statiskt tänk.

Man måste våga arbeta förutsättningslöst i förändringsarbetet. Jag anser inte att en riktig positionsförflyttning sker om man på förväg bestämt sig vad resultatet ska bli. Missförstå mig rätt; man SKA ha mål och visioner. Man kan däremot inte ha en klar organisatorisk bild eller karta på hur allt ska bli efter positionsförflyttningen. Då har man ju redan från början misslyckats med tanke på att allt förändringsarbete börjar med tankesättet och hur vi tänker.

Under en reformation ska det finnas staket; en ram. Till exempel målen eller visioner. Som i mitt fall; Vi ska vara världens bästa fackförbund. Det blir då ramen. Men förrutom den så ska det inte finnas så många mer ramar eller staket. När själva målet är att omforma en organisation kan man inte låta den gamla organisationen (tänket) stipulera hur processen skall göras.

Man måste våga! Att vänta är lika med att ge upp. Omvärlden väntar inte. Det är upp till organisationerna själva att hinna ikapp.

Det är också just detta alla organisationer måste bli bättre på. Tyda omvärlden. Det är väldigt sällan så att omvärlden har fel. Sviker medlemmarna en organisation så är det i 100% av fallen organisationen som misslyckats i sitt arbete. Därför måste ledningen i dessa organisationer vara ytterst flexibla, dynamiska och snabba på sina omvärldsanalyser. Det är oacceptabelt att vänta i 15 år innan man gör något för att man väntar på att det kanske ordnar till sig självt. Det gör det aldrig.

Avslutningsvis så måste jag säga att förändringsarbete är jättekul. Att utmana sig själv och andra med tankar och idéer. Att omsätta idéer till handling och se eventuella resultat. Jätteskoj.

Ps. Är övertygad över att min organisation kommer genomföra en reell positionsförflyttning och inte bara ett dödsryck, däremot tror jag att det krävs hårt jobb och lite utmanande debatter och vi har en bit kvar, men vi kommer dit....