Att drivas av visioner och inte rädsla.

Lite av det jag skrev om igår handlade om den brist på visioner och mål som socialdemokraterna använde sig i valrörelsen 2010. Man gjorde snarare tvärtom, drevs av en rädsla och potentiella hot. För att på allvar åstadkomma förändringar och skapa ett engagemang är detta helt vansinnigt.

Att drivas av en vision eller ett mål och ha personer som brinner för sitt uppdrag kan vara ett av det mest inspirerande sätten att arbeta på som finns, man skapar ett klimat som öppnar upp för nya idéer, tankar och arbetssätt. Man skapar nya strukturer, nya mötesplatser och entusiasmen och viljan sprider sig lätt som en löpeld vilket i sin tur öppnar upp för nya tankesätt.

Det är detta som socialdemokratin behöver nu. Inspirerande ledarskap med vilja och mål att förändra. Inte bara slå vakt om och bevaka. Finna en röst som engagerar och entusiasmerar och utmanar, som är modig och uppkäftig. Man behöver utmana sig själv, dels i sakfrågor men ännu större när det gäller sett ur ett framtidsperspektiv.

Hur ska man bli partiet för alla och inte bara vissa grupper. Vad krävs för att åstadkomma detta?

Att låta sig styras av rädsla och hot skapar en motsatt bild av vad jag beskrev här ovan. Man tänker i revir, polariserar människor mot varandra eller missar helt enkelt vad samtid- och framtidsåsikterna är. Det mest deprimerande är att oftast slutar ett sånt tankesätt med att just det man är rädd för eller hotat med inträffar. Ett lysande exempel på detta är t.ex. Sverigedemokraterna. Man hotade och hytte, man räddes och varnade. Och vad hände?
SD tog sig in med bred marginal. I just detta fall tror jag att man hade pulveriserat SD:s relika åsikter och skeva demokratiska tänk med att just lyfta upp det i strålkastarna. Möt deras okunskap med kunskap. Bemöt fientliga tomma skrämselskott med reell retorik.

Du kan applicera samma ekvation på många av de frågor som lyftes upp i valet. Många paralleller finns. Gång efter gång lade man sig ner och gav upp egna visioner och mål till förmån för varningar, hot eller rädsla för sina motparters förslag.

Våga gå före, våga tänka nytt, våga vilja och våga agera.

PS. Såg filmen ”Home” igår, igen. Säkert 90:e gången jag såg den. Den har samma effekt på mig varje gång. Den fyller mig med engagemang. Vilja. Iver. För att inte prata om respekten för vår omgivning och den känsliga balans allting är uppbyggt på. Talk is cheap, reacting is vital…