Lite reflekterande....

Det nya jobbet är precis som jag föreställde mig; totalt kaotiskt. Och jag gillar varje andetag av det. Något jag förträngt var dock den totala känslan av "shit, jag kan ju ingenting" tillsammans med "oj, vad ska jag göra och var är jag egentligen" följt av "Vad var namnet på den här människan som pratar med mig nu igen!!!" och avslutades med "Crap, tänk om de inte tycker om mig eller är helt vansinniga!" som frontalangrep mig när jag stod där lite sådär lagom icke-kaxig klockan 09 utanför Ulla Perssons rum för att anmäla att jag inställde mig för tjänstgöring. Nu visade det sig ju självklart att alla är extremt duktiga, härliga och genuint bra personer, vilket i sig är en enorm förmån. Och att alla mina nervositetsdemoner var just hjärnspöken.

Dag ett handlade mest om att försöka klura ut vad jag gett mig in på. Dag 2 handlade om att försöka skapa lite struktur och överblick (och att skaffa fram en egen nyckel till mitt kontor) och avslutades med att faktiskt börja bege sig in i lite småtrevande politiska diskussioner med mina extremt duktiga och kunniga kollegor. Det här kommer bli jättebra. Ge mig någon (jaja, kanske några) vecka(or) så kommer jag nog vara lite mer varm i kläderna och börja på "riktigt". Då får alla se upp ;)

Politiken får mig att leva upp ordentligt. Till och med bostadsstrategiska program får hjärnan och hjärtat att börja jobba lite snabbare. Då vet man att man hittat hem. Den största skillnaden mot mitt fackliga arbete är att jag nu är med mitt i hetluften, på alla plan och inte "bara" mot den sidan som man behandlar inom fackligt arbete. Men visst, jag saknar det fackliga. Speciellt alla fantastiska vänner, kamrater, kollegor och medlemmar. Men det är ju inte så att jag släpper det rakt av. Det finns fackligt utrymme i mitt röda hjärta. Trots allt det är ju i stort samma grundprinciper vi jobbar för; demokrati, jämställdhet & rättvisa.

Nog om mig.

Noterar att regeringen inte kommer genomföra det 5:e skatteavdraget. Bra.

0 kommentarer: